Är det inte det ena, så är det det andra....
Tror bestämt det var kvällen före vi skulle på förlossningen och sättas igång som jag kände en knöl i armhålan. Knölar är aldrig bra och speciellt inte i dessa regioner. Vad göra annat än att avvakta tills bebisen var hemma och tid fanns för något annat.
Min egna diagnos var en svullen lymfkörtel men då man inte är utbildad i ämnet så är det ju inte fel att få ett läkarutlåtande. Väl på Vårdcentralen så trodde läkaren nog att det var en lymfkörtel men ville att jag skulle få göra en mammografi. För säkerhets skull.
Det blev ingen mammografi då det inte funkar när man ammar utan det gjordes ett ultraljud istället. Läkaren hittade ingenting, ställde samma diagnos som jag. Men det var skönt att få kolla, så nu kan jag lägga det åt sidan. För även om jag aldrig var särskilt orolig så var jag nog lite orolig...undermedvetet.
Nu äntligen känns det som vi börjar landa efter allt som varit både med Wille och mig. Att tex. bli förkyld två veckor efter förlossningen är inget jag rekommenderar. Är ganska slut kroppsligt och hoppas att det vänder nu.
Avslutar med en bild på vad som förmodligen är världens finaste bebis :)
